Jag sitter här, en lördagkväll (med en svart mugg med cola i) då hela Europa ser på Eurovisison song contest. Jag brukar också se på EV, men jag orkar inte. Det är dags att bryta den hemska traditionen. Nu ska jag anförtro mig åt er, då jag ska avslöja ett föredetta emokids comeback.

Av någon anledning blir helgerna framför datorn de timmar då mina tankar börjar snurra och jag inser hur jag faller. (För allting faller). Jag har flashbacks som snurrar runt i huvudet, ett hjärta som inte känns , panik och klaustrofobi. Jag är inlåst, inputtad i ett hörn. Jag saknar folk. Jag saknar de jag inte bör sakna, och jag saknar sånt jag inte får sakna.
Ronny, du jobbar så jag kan inte ta det här med dig nu. Men jag orkar inte. Jag lever i panik utan kontroll på någonting.

För sex, musik och våld var det vackraste som hänt mig sen själen min blev såld.


och det kan ingen av er förstå just nu.