studenten
Nu sitter jag här och lyssnar på Faller. Det är Fredagskväll, 23:43, och jag är ganska uttråkad. Men jag saknar, och jag hatar att sakna. (Jag är emot censur, därför skriver jag inte ens första bokstaven för då blir det censur. Bara så ni vet. Ni behöver inte veta så mycket mer ändå) Igår var det student för min syster. Jag, mor och Marianne åkte till Angered för att se henne springa ut (i högklackat!), och så fick hon bli utsmyckad med massa nallar och allt vad det var! Sen skiljdes vi åt, och vi åkte in till avenyn för att kolla på alla studenter på lastbilsflaken! Man hörde dunk dunk dunk, tutor, glädje och lycka på gatorna. Med tiden började folk bada i Poseidon, något även min syster fick erfara när hennes flak anlände dit.
På kvällen kom Elin och hennes familj, och grannen Agne, och vi satt vid bordet ute på altanen och åt. Det var mysigt, finfint väder och god mat!
och jag hatar verkligen att jag saknar dig.
Bara en liten update.
Musik non stop till slut ska det stå.
Orka student imorgon, men man får ju ta och vara lite trevlig!
Sen har jag också varit snäll nu och länkat massa bloggar! Jag tycker ni ska vara VÄLDIGT tacksamma, och kommentera här mer!
Nu är jag hungrig, chips.
adjö!
frukost
Notes of the day; Dagen började vid åtta med en varm dusch, skönt om något, och gick senare över till en frukost på verandan. Det var svalt och skönt. 10:15 for jag mot Kungsbacka, för att komma till skolan lite tidigare så att vi kunde säga adjö till våra kära treor som har varit med i elevrådet. Ello hade bakat muffins, och Helene hade ballonger med sig. Så där satt vi i konferans-rummet och åt muffins och blåste upp ballonger. Men inte kom Tobbe och Erik! Synd för dem, kul för oss eftersom vi fick mer muffins! Sedan var det iaf dags för tre timmars samhäll, vilket var ganska slappt. Vi fick också ha betygsamtal; jag får mvg om jag gör mvg på Analyseringen av min livsstil. När jag var på väg hem från skolan ringde min mobil. Människan presenterade sig som Maggan. Maggan har två tinkerhästar i Lerkil, som jag ska provrida. Dock är hästarna 142 respektive 147 höga, o jag vill rida hästar på minst 165. Men man får väl provrida och se helt enkelt! Men får bli till helgen, heller något.
När jag kom hem städade jag badrummet, och nu har jag haft en timmas paus. Måste städa mitt rum. smell ya later.
mitt hårdrocks jag: and please remember that i never lied
Goddagens.Här sitter jag, en tisdagskväll i slutet av maj, med Don't Cry på repeat. Jag kan inte hjälpa det, men det är en sådan låt man aldrig kan sluta älska. Det finns vissa minnen runt den låten, samtidigt som Axl Roses röst har en sån oerhört stor berörings-effekt.
Jag minns när vi spelade den under Elevens val. Det var jag, Mimmi och Amanda. Och så Amandas lillebror, på trummor, under framförandet. Många utbrott under repningarna hade förekommit -alla på mig- eftersom jag inte kan spela bas i grupp. Jag kan bara spela bas för mig själv. Amanda och Tess spelade också upp denna underbara, fantastiska låt på Ugglums melodifestival 2007. Även då satt den lilla sju-åtta-åringen på trummorna. Det var sött. Tess sjöng, och de vann.
And please remember that I never lied
And please remember
how I felt inside now honey
You gotta make it your own way
But you'll be alright now sugar
You'll feel better tomorrow
Come the morning light now baby
Det bästa. Det finaste.
(Och snälla, minns mig som den person som aldrig ljög. Minns mig som en ren person.)
Idag har det varit en slapp skoldag. På mediekunskap skulle vi enbart plugga inför provet (som jag för övrigt måste göra för att få det betyg jag förtjänar, typ), sedan var det håltimma som vanligt. Under multimedian skulle vi enbart redovisningar (få folk att spela ens spel) och sen fick vi gå. Jippi! Så var det bara att sitta ute i fina solen och vänta på att medieproduktonen skulle börja! Och sen när det väl var medieproduktion, gjorde man klar sin ljuduppgift och sen skulle alla vandra bort till Fyren! På Fyren hade nämligen treorna utställning. Det var ganska tråkigt, men man fick cider och man var ju törstig.. så ja, varför inte? (dessutom fick man chips med!) När vi blev uttråkade (jag, Petra, Mike och Jäspär) satte vi oss om sidan i biblioteket lite. Där tappade jag en plupp på min hästsko (den silvriga hästskön, det smycke jag hade i läppen atm!) och hittade den inte igen! Den rullade iväg! Så ett tag låg jag på golvet, men sen gav jag ut. Så ingen silvrig hästsko för min del. Vi hade kul åt en stol Petra satt på med. (Se bild 1). Efter ett tag stack jag och Mike, så att jag hann med 16:15-bussen. Nu, för någon timma sen, upptäckte jag vad Petra och Jäspär hade gjort efteråt. Och jag undrar, hur tänker ni människor!? Det där ska fan i mej inte föreställa en get! Det är en REN (eller en ÄLG) (se bild 2)
Något annat jag har gjort idag är att skriva ett tal till min syster. Är ganska nöjd, eftersom det inte tog så lång tid att skriva heller (och jag har fått med vissa saker jag vill ha sagt). Men frågan är om jag ska läsa upp det mitt under middagen, under efterrätten eller om jag ska lämna det som ett brev. Aja, det får man se!
Nu ska jag nog snart duscha, o kanske ligga o glo tv.
Adjö
Den fria viljan var vår tonårsdröm
Det som bör sägas är sagt. Något sårande, men viktigt, är sagt. Förhoppningsvis kan jag ta tag i vissa frågor runt somliga personer nu. Jag saknar alldeles för många och för mycket. Man skall aldrig behöva sakna något som förut har varit sårande. (och allting handlar om den fria viljan i slutändan)
Idag har vi varit och handlat inför studentfesten som hålls på Torsdag. Åh ja, min syster är gammal nu. Emma ska få en rosa, skinande fotboll av oss (eller av pappa, som vi säger). Jag vet inte om det beror på färgen, men den var väldigt tilldragande. Och så blir det rosa plastmuggar och tallrikar också. En rosa student med jordgubbsvin, varför inte?
På Maxi fick jag också syn på en Imperiet-skiva. Jag äger inte en enda, eller rättare sagt ägde. Mor la ut pengar för den - nittionio kronor- så länge. Den som inte äger något av Thåströms verk borde dö. Jag tycker inte om Imperiet så där jättemycket. Du ska va president och Blå himlen blues är mest klassiker. Men Maria går på vägen gör de också ganska br. Imperiet är dock såpass värda att alla bör innehava en skiva. Thåström har satt spår i svensk musikhistoria. (Ingen älskar musikhistoria lika mycket som jag).
När vi kom hem efter all shopping @ maxi satt vi ute på verandan, mamma och jag, med lille Chilli. Jag satt och fotograferade de nyplanterade krokusarna, och chilli lunkade bara runt. Men denna lilla söta varelse fick för sig att springa ut i gräset, lägga sig ner och rulla runt (som en ponny) - i nyklippt gräs! Hon är söt, men inte lika söt när hon är full av gräs. Senare fick hon tag i en boll som hon sött lekte med. Maha. (Intresseklubben antecknar vad min hund gör, eller hur?)
Jag och Sophieblev i förrgår erbjudna att bo i Järna under den tid vi har tänkt tillbringa i Stockholm. Ekonomiskt sätt är det jättebra att bo där, för Lucas tar inte 305 kr/natt för det. vi skulle spara ungefär 1200 kronor på att bo där. Men så finns det lite problem med att bo hos Lucas:
x| Järna ligger en bit utanför Södertälje. På helger går trafiken inte lika ofta, därför är nattrafik osäkert. Vi kanske kan ta oss till Södertälje -men inte till Järna, vilket blir ett väldigt stort problem.
x| Det är lättare att bo i centrala Sthlm.
x| Och dessutom blir det mer semester om vi bor själva.
Lucas blev ledsen, haha. Ska ändå träffas när vi är där, o så ska jag lära mig Wicka (om det nu hette så).
Och jag har ett stort behov efter cola >.<
För jag är inte nån man låser in, inte nån som man har.
Av någon anledning blir helgerna framför datorn de timmar då mina tankar börjar snurra och jag inser hur jag faller. (För allting faller). Jag har flashbacks som snurrar runt i huvudet, ett hjärta som inte känns , panik och klaustrofobi. Jag är inlåst, inputtad i ett hörn. Jag saknar folk. Jag saknar de jag inte bör sakna, och jag saknar sånt jag inte får sakna.
Ronny, du jobbar så jag kan inte ta det här med dig nu. Men jag orkar inte. Jag lever i panik utan kontroll på någonting.
För sex, musik och våld var det vackraste som hänt mig sen själen min blev såld.
och det kan ingen av er förstå just nu.
"herregud, de lyssnar på rosenström!"
Igår var en helt vanlig dag då jag först tillbringade all tid i skolan. Efter skolan åkte jag hem, vilade och åt, och åkte sedan iväg mot Gbg vid halv sju för att rida. När vi lämnade huset var allting lugnt -frid och fröjd som man säger. Efter ridningen - som gick ganska bra, dock lite tråkig (dressyr på Tolouse)- kom vi hem till ett hus som skakade av musik. Detta var runt 22:00, och de slutad inte spela förrän 01:30. Där emellan spelade de musik som allmänt bara lät dunk dunk dunk dunk dunk dunk! Mycket av detta var fjortisdunk, men även när de väl spelade en BRA låt förstörde de den för mig eftersom de hade väldigt väldigt hög bas. Jag må vara en basist som själv vill ha hög bas -mest för att höra vad jag själv spelar när jag spelar med andra- men också för att basen kan vara väldigt skön. Men dett var inte skönt på något sätt! Det skollrade! Den första bra låten som de spelade -som jag hörde- var Mikas "Lollipop". Dem har förstört låten för mig! De förstörde nästan Adam Tenstas "My cool", och det är faktiskt hemskt. De spelade även lite hip hop. Jag har absolut ingenting emot Hip hop, bara den hjärndöda där tjejen skakar på rumporna och gnider sig mot rapparna i musikvideorna. Men de spelade låtar som Candyshop och Shake that ass. Jag älskade Eminem när jag var yngre. Jag tycker fortfarande om det han har gjort, men Shake that ass är någon av hans mest hjärndöda låtar. Okej, den är ganska bra (musikmässigt) och den är skön. Men ändå. Det var bara dunk dunk dunk i mitt huvud. Några gånger bröt de av till ingen annan än ROSENSTRÖM! Jag kan inte göra annat än att hata denna "musiker" eftersom jag plågades av honom i mitt förra förhållande. En enda låt av Rosenström är bra, om man inte räknar med "Pojkarna som busar". Det är "Hultsfredsfestivalen" som är bra, men det ger fortfarande inte dem någon rätt att spela kass musik på högsta volym i flera timmar. Det hade ju varit en annan sak om dem spelade håkan eller Kent. Eller Thåström. Eller något. Ni måste ju också förstå att jag blev väldigt sur som försökte prata i telefon också.
Såklart.
malin
Sveriges ängel?
Jag sitter här vid mitt skrivbord och tänker på det jag har tänkt på hela dagen, eller kanske till och med längre än så. Mina ögonlock är tunga och jag är helt enkelt väldigt trött och seg. På senaste tid har media varit oerhört dramatiskt. Man har nyligen uppmärksamat försvinnandet av någon ung kvinna (minns inte namnet) väldigt mycket. Därför tänker jag på Engla -som dem gjorde likadant med. Men Engla hittades efter en vecka och våldsmannen erkände. Detta är såklart jättehemskt, att en liten flicka är på väg hem på cykel men aldrig kommer hem. Hon blir våldtagen och mördad. Men vad håller mamman på med då!?
1. Hon valde att låta begravningen sändas i TV. Det var själva SVT som lät sig ta uppdraget och sända begravningen. men vem fan är intresserad av en helt främmande persons begravning?
2. Hon har startat "Englas fond". Vart går pengarna? Ingen vet!
3. Dessutom trycks tröjor med en bild av Engla på. Vad ska dem vara till för? Vem vill gå runt med en död unge på överkroppen!?
4. Engla kallas för Sveriges ängel. Hur kan man kalla en inofficiell person för SVERIGES ängel? Det var inte ens 1 % av hela svenska folket som faktiskt visste vem hon var! Vi känner till henne som "hon som våldtogs och som det har skrivits mycket om"
Nej, förlåt att jag inte kan gå in djupare på det här men jag är väldigt trött och sängen skriker efter mig. Men det här är faktiskt oerhört stört. Jag förstår det inte. Jag skulle inte vilja att min pappas begravning sändes i tv, eller att vem som helst fick gå fram till kistan till exempel. Jag förstår inte hur Englas mamma tänker. Vadå försöka tjäna pengar på sin döda dotter? Vad ska hon med pengarna till? Varför vill hon ha så mycket uppmärksamhet? Skulle Engla vilja att man tjänade pengar på hennes död? Det är ju bara sjukt!
Haha, ibland har man riktigt riktigt roliga msn-konversationer om folk. Speciellt om den personen, HAHA!
By the way så hittade jag en sida där man kan designa sina egna produkter, sälja och tjäna pengar. Det blir som ett eget företag. Så snart ser vi Malin-tröjor överallt! Dessutom har jag ansökt om pengar till Musicstream nu, så förhoppningsvis kan vi åka runt mer o så snart!
baj baj. puss o natti på eder.
Godisbitarna anfaller!
Tröttheten tar över mig när jag faller ner i min godispåse.
Jag orkar inte att jag ska ha tal imorgon, som är det viktigaste i svenska a (annars riskerar man ig, även om jag inte ligger så illa till). Jag orkar inte någonting. Det enda jag kan tänka på är Stockholm.
Jag vill vara för mig själv. Jag vill vara ifred. (med mitt godis)
Vi älskar sovmorgon
Angående bilden: den här geten älskade att posera framför mig i Måndags.
Vi älskar sovmorgon. Ja, annars vore man ju ganska dum. Vaknade tidigt ändå dock, kvart över åtta eller något. Men man överlever ju. Då får man tid på sig att fixa sig utan stress. Då får man tid på sig att fixa popfrisyren så där riktigt bra. Idag var det pandaförsök 1 efter besök hos frisören. Det finns många anledningar till varför man inte gillar frisörer. De flesta skrev jag igår, men jag glömde skriva att frisörer orsakar non-panda-haircut. Jag blir lite ledsen eftersom min panda bara är på halva huvudet. Knappt det.
Biljetter och boende i Stockholm är bokat nu. Det bokades i Måndags. Tanken var att vi skulle bo på en båt mitt i centrala Stockholm. Jag minns inte vad den här båten hette, men det var ganska billigt att bo där. Tvåhundranågot. Det fanns plats för oss, men enbart Torsdag-Fredag och Söndag-Måndag. Mellan Fredagen och söndagen skulle vi behöva hyra en fyra-bädds-hytt och antagligen behöva bo med några andra. Jag har många skäl till att inte vilja bo med några andra.
1. Jag kommer ha dyra saker med mig (exempelvis kameran), och jag må lita på många men jag litar inte på folk jag träffat i fem minuter.
2. Vi vet inte vad detta skulle vara för människor. Man vill ju kunna gå som man vill, vara vaken som man vill osv... Det går ju inte direkt om man lever med två andra som kanske är pensionärer eller liknande.
3. Vem fan vill bo med två främlingar som kan vara vilka som helst!?
4. De kanske tar duschen ifrån mig, eller är astmatiker. Så det innebär no hairspray, och det kan dem ju bara glömma.
Så ja, jag och Sophie bestämde oss för att avstå båten. Vi fick leta efter annat boende. Men vi hittade en annan bår, också centralt. Lite dyrare, runt trehundra kronor, men bättre det än att bo med främlingar! Så vi åker torsdagen den tolfte, kommer hem måndagen den sextonde. Och jag längtar väldigt väldigt mycket. För jag vill bara lämna stan, lämna allt och alla och vara för mig själv. Vara fri några dar.
Jag vill börja om på nytt.
Har du sett, killen är helt skev!
Äntligen är Anttilas skiva på gång. Den skiva som alla fans väntar på och som vi fick höra några låtar ifrån i Mars i hans studio. I alla fall. Det var meningen att vi skulle göra videon till låten Smutser. Vi skissade på en idé, framförde den osv. Idén var perfekt, den var rent ut sagt grym! Kristian sade att han själv inte hade tid till att vara med i den, vilket är lite synd. Och att han ville ha en billig video. Jag blir lite besviken när han har hunnit med att göra en musikvideo iaf, men inte av oss. Låten är grym, videon kan ses här: http://www.youtube.com/watch?v=gruyYlv_SekNär man ändå pratar om hästen; Anttila och Thåström är lite lika. Det kom jag på när vi intervjuade Anttila. Men Thåström var ju snygg när han var ung, och Anttila ser ut som en häst. Det gör inte Thåström.
By the way var jag i Göteborg igår med Becca. Eller ja, mamma hämtade oss efter skolan eftersom hon o jag skulle klippa oss. Så ja, jag tillbringade nästan en timma hos frisören. Min beställning var att klippa luggen, tunna ut håret och inte ta så mycket på längden. Jag gillar itne frisörer. Det spelar ingen roll om dem gör som man säger, men dem förstår ändå inte hur man vill ha det utanför frisörsalongen. Som Carro sa: "Rör inte håret! Jag är poppare!" Frisören påpekade nämligen att jag hade mycket tovor och så, så jag förklarade att jag brukar tupera mitt hår. Då började hon prata om hur jag kan få volym på mitt hår utan att tupera. Men vem fan tuperar sitt hår för att få lite volym på håret, om den nu inte ska ha panda!? Jag orkade inte påbörja en diskussion, eller så. Hon la något pulver i mitt hår, som ger "volym". Självklart inte den volym jag vill ha, för jag vill ju ha extremt. Jag gjorde aldrig någon panda i morse, så får se imorgon om jag kan få upp håret!
Back to the subject. Göteborg. Efter att jag hade klippt mig åkte jag och Becca till Slottskogen. Anledningen till varför vi åkte till Göteborg var inte bara att jag skulle klippa mig, utan även att vi skulle gå runt och fota lite. Och det gjorde vi. Fantasilösa velade vi fram och tillbaka lite vart vi skulle åka, tills jag föreslog djuren i Slottskogen. Dit åkte vi. När vi väl kom dit (det tar ju hundra år att åka spårvagn dit) hörde vi ljudet av musik. Som alla andra skulle reagera, undrade vi vad fan vi hade hamnat i. Det visade sig vara någon konstskola som hade utställning, och av någon anledning kryllade det av engelsk-talande barn. Kind of creepy. Vi fortsatte gå, gick och kelade med både getter och hestar och försökte fota älgar! Tyvärr är det svårt att fota älgar när staketet är ungefär tvåhundrafemtio centimeter högt. Det är ju ganska surt. Sen blev det några bilder på bambis med. Några av bilderna kan man se på bilddagboken.Chewingpop @bdb.se
puss på eder.
Låt oss fly landet
Sommaren börjar ta fart, fastän solen inte har varit framme så mycket på ett par dar. Men det börjar märkas att det snart är sommar på riktigt, för nu börjar sommaren planeras och student och skolavslutning närmar sig. Idag blir det bokning av tåg och bostad, när Sophie nu ringer mig. I sommar blir det massa popmusik, åtminstone massa Lasse Lindh och Håkan. och lite Broder Daniel. Ska se om man får plats med att ta med gitarren till Stockholm, men det kanske inte är det smidigaste. I så fall kan jag inte ha med så mycket annan packning, för jag lär ju se ut som ett berg! Fick nyss ett sms av Phi:Pappa bokar nu.
Gött gött gött gött gött! Jag blir glad av att veta att jag snart flyr stan! Jag hade gärna flytt landet, men det får bli att fly stan. Stockholm är tillräckligt stort, där varje person är obetydlig. Nästan i alla fall.
Jag önskar att jag var fjorton år igen. Nej, jag vet. Fjorton är ingen bra ålder. Men det är helt sjukt hur snabbt det har gått. Det känns som om det var igår jag fyllde fjorton år, och Sandra och Maria var mitt livs just då bästa vänner. De var hos mig, firade mig och gav mig en söt princesskrona. Kanske har jag haft så fullt upp känslomässigt och fysiskt de tre senaste åren att de bara flöt iväg. Det ätre tre år sedan jag flyttade från Halmstad till Partille. Det är tre år sedan jag började på Ugglum, och det är tre år sedan jag träffade människor som de flesta av dem är sådana människor som jag hoppas att jag aldrig behöver träffa igen. Det finns några få därifrån man gärna träffar. Men de flesta; aldrig. Några veckor innan vi flyttade stötte jag på Mike på bussen. Jag hejade, satte mig bredvid honom och var social. Mike var trevlig en gång i tiden, och han är alltid trevlig att prata med nuförtiden också men jag har genomskådat honom hårt. Han går teater. Det passar honom, för han är skådespelare. Han lever ett fejkat ghetto-liv fastän han bor i radhus på Partilles finaste ställe. Han lät droger (hash, har jag för mig) fylla sitt liv när ha nvar fjorton-femton. Att vara fjorton-femton är en grym, sorglig ålder. När jag satt där och pratade med Mike på bussen log han så där brett som enbart han kan. Eftersom han är skådespelaren himself är det svårt att säga om det var fejkat eller ej. Mike menar dock alltid väl. Han satt där och lyssnade, jag satt där och lyssnade. Vi lyssnade på varann, antagligen för sista gången. Det vet vi inte, vi vet aldrig vart livet för oss. Fastän mina tre senare år har varit tomma, för jag valde att aldrig lära känna folk, att aldrig låta någon komma så nära (jag var ung, naiv och musikbesatt). Det jag saknar med att vara fjorton var att jag hade låtit mig hamna i extas av punken, anarkismen, ungdomen. Punken har mycket att säga, den har många bra sidor. Punken kan stärka vilken individ som helst, om man tror på den. När jag var fjorton var jag oberoende av allt och alla. Idag känns det som om jag inte är det. Jag vill vara fjorton. Jag vill kämpa för att bli starkare, fastän jag är stark.
Och jag vill börja om på nytt. Ingen tror mig när jag säger att mitt liv står på repeat. Men det gör det, och vad jag borde göra är att sätta in en helt ny skiva i mitt livs cd-spelare och trycka på Play. Jag borde gå in på andra spår. Det senaste året har det varit mycket kaos. Det har hänt mycket, och alla vet inte allt. Jag har gått igenom mycket, antagligen mer än vad folk tror. Mina föräldrar skiljdes när jag var liten, och fastän jag inte tog illa vid mig lär det ha påverkat mig på ett eller annat sätt. När jag var åtta dog min far, när jag var fjorton bytte jag stad, för ett år sedan var jag i djup depression. Där emellan har det hänt väldigt väldigt väldigt mycket mer. Det är saker jag inte orkar ta upp. Att jag under det senaste halvåret satts i press och kaos av flera personer är heller inte bra. Att jag just nu inte kan vara gullig har jag förklarat. Jag vill inte ge falska förhoppningar. Jag har för mycket press på mig. Jag vill få vara fri, jag vill inte vara instängd i ett hörn där jag inte kommer ifrån. Förlåt, men det är så här jag är just nu. Jag vill inte såra, jag vill inte skada. Jag är vilsen, jag vill vara själv, jag kan inte ge mer utav mig just nu.
Imorgon ska jag och mor till Göteborg och klippa oss på Tigi. Jag ska klippa lugg, för min lugg är för lång. Sen när jag får pengar ska jag nog färga mitt hår mörkare. Svart. Sen ska jag och Becca antagligen ut och fota i Göteborg! Ska bli kulkul!
Förlåt för långt inlägg, it's just how I want it.
Don't you put popmusiclisteners in the corner, baby
Jag har fått lite klagomål över att jag byter blogg hela tiden. Förhoppningsvis är Chewingpop här för att stanna!Jag må ha bytt blogg några gånger, jag minns inte ens vad alla har hetat, men med tanke på hur många gånger jag bytt bostad ska det väl heller inte göra någon större skillnad om jag byter blogg?
Då kommer också enbart de som verkligen intresserar sig att läsa den här.
Det har varit en lugn dag idag, en sådan dag då man undrar vad man har gjort. Och nu sitter jag här, sömnig med lite b-cola i ett glas bredvid. Jag vill inte gå och lägga mig. Jag är för naiv och dum för att lyssna på min kropp som skriker efter sängen. Jag ignorerar att ögonlocken faller ihop.
Jag och Sophie har kollat på tågbiljetter och boende till Stockholm nu. Det bokas imorgon. Det blir absolut inga problem med boende där, för man behöver tydligen inte alls vara myndig för att få sova några nätter på en båt. Ja, vi ska bo på en båt (i en hytt såklart) någonstans i centrala Stockholm. Det är coolt. Och bra, eftersom det är gångavstånd till stationen. Våra tågbiljetter är än så länge också ganska billiga. Vi åker vid åtta-tiden torsdag 12 juni, är hemma på söndagen eller måndagen. Den trettonde ska vi se Håkan på Grönan. Förhoppningsvis blir detta den bästa sommaren. Alla andra sommrar borde dö. I alla fall 2007.
Vi är förlorare, vi två, sen vi var sjutton år!
