Sommaren börjar ta fart, fastän solen inte har varit framme så mycket på ett par dar. Men det börjar märkas att det snart är sommar på riktigt, för nu börjar sommaren planeras och student och skolavslutning närmar sig. Idag blir det bokning av tåg och bostad, när Sophie nu ringer mig. I sommar blir det massa popmusik, åtminstone massa Lasse Lindh och Håkan. och lite Broder Daniel. Ska se om man får plats med att ta med gitarren till Stockholm, men det kanske inte är det smidigaste. I så fall kan jag inte ha med så mycket annan packning, för jag lär ju se ut som ett berg! Fick nyss ett sms av Phi:
Pappa bokar nu.
Gött gött gött gött gött! Jag blir glad av att veta att jag snart flyr stan! Jag hade gärna flytt landet, men det får bli att fly stan. Stockholm är tillräckligt stort, där varje person är obetydlig. Nästan i alla fall.

Jag önskar att jag var fjorton år igen. Nej, jag vet. Fjorton är ingen bra ålder. Men det är helt sjukt hur snabbt det har gått. Det känns som om det var igår jag fyllde fjorton år, och Sandra och Maria var mitt livs just då bästa vänner. De var hos mig, firade mig och gav mig en söt princesskrona. Kanske har jag haft så fullt upp känslomässigt och fysiskt de tre senaste åren att de bara flöt iväg. Det ätre tre år sedan jag flyttade från Halmstad till Partille. Det är tre år sedan jag började på Ugglum, och det är tre år sedan jag träffade människor som de flesta av dem är sådana människor som jag hoppas att jag aldrig behöver träffa igen. Det finns några få därifrån man gärna träffar. Men de flesta; aldrig. Några veckor innan vi flyttade stötte jag på Mike på bussen. Jag hejade, satte mig bredvid honom och var social. Mike var trevlig en gång i tiden, och han är alltid trevlig att prata med nuförtiden också men jag har genomskådat honom hårt. Han går teater. Det passar honom, för han är skådespelare. Han lever ett fejkat ghetto-liv fastän han bor i radhus på Partilles finaste ställe.  Han lät droger (hash, har jag för mig) fylla sitt liv när ha nvar fjorton-femton. Att vara fjorton-femton är en grym, sorglig ålder.  När jag satt där och pratade med Mike på bussen log han så där brett som enbart han kan. Eftersom han är skådespelaren himself är det svårt att säga om det var fejkat eller ej. Mike menar dock alltid väl. Han satt där och lyssnade, jag satt där och lyssnade. Vi lyssnade på varann, antagligen för sista gången. Det vet vi inte, vi vet aldrig vart livet för oss. Fastän mina tre senare år har varit tomma, för jag valde att aldrig lära känna folk, att aldrig låta någon komma så nära (jag var ung, naiv och musikbesatt). Det jag saknar med att vara fjorton var att jag hade låtit mig hamna i extas av punken, anarkismen, ungdomen. Punken har mycket att säga, den har många bra sidor. Punken kan stärka vilken individ som helst, om man tror på den. När jag var fjorton var jag oberoende av allt och alla. Idag känns det som om jag inte är det. Jag vill vara fjorton. Jag vill kämpa för att bli starkare, fastän jag är stark.

Och jag vill börja om på nytt. Ingen tror mig när jag säger att mitt liv står på repeat. Men det gör det, och vad jag borde göra är att sätta in en helt ny skiva i mitt livs cd-spelare och trycka på Play. Jag borde gå in på andra spår. Det senaste året har det varit mycket kaos. Det har hänt mycket, och alla vet inte allt. Jag har gått igenom mycket, antagligen mer än vad folk tror. Mina föräldrar skiljdes när jag var liten, och fastän jag inte tog illa vid mig lär det ha påverkat mig på ett eller annat sätt. När jag var åtta dog min far, när jag var fjorton bytte jag stad, för ett år sedan var jag i djup depression. Där emellan har det hänt väldigt väldigt väldigt mycket mer. Det är saker jag inte orkar ta upp. Att jag under det senaste halvåret satts i press och kaos av flera personer är heller inte bra. Att jag just nu inte kan vara gullig har jag förklarat. Jag vill inte ge falska förhoppningar. Jag har för mycket press på mig. Jag vill få vara fri, jag vill inte vara instängd i ett hörn där jag inte kommer ifrån. Förlåt, men det är så här jag är just nu. Jag vill inte såra, jag vill inte skada. Jag är vilsen, jag vill vara själv, jag kan inte ge mer utav mig just nu.

Imorgon ska jag och mor till Göteborg och klippa oss på Tigi. Jag ska klippa lugg, för min lugg är för lång. Sen när jag får pengar ska jag nog färga mitt hår mörkare. Svart. Sen ska jag och Becca antagligen ut och fota i Göteborg! Ska bli kulkul!

Förlåt för långt inlägg, it's just how I want it.