Självklart har han rätt som vanligt. Han har alltid rätt. Hans logik hänger ihop med min. Allting är en självklarhet. Vi är inte mer än vänner, har aldrig varit och kommer aldrig bli. Vi är bara väldigt bra på att få varann i säng.

Jag har slutat vara paranoid nu. Jag måste bara se allting klart, för annars blir det trassel och då blir jag blind och jobbig. Man kan säga att jag fick en utskällning för att ha skickat sms, liksom ett tillrättavisande. Vi har ingen framtid skriven men vi håller i en ouppmålad karta, men vi ska ändå följa dina vägar.

Jag kan ställa mig i ett helt vitt rum på en kvadratmeter, varav en av väggarna är klädda med en sån där spegel som egentligen inte är en spegel. För folk iakttar mig. Och jag kan skrika ut det jag egentligen vill skrika. Men aldrig kommer jag få förmedla mina känslor. Jag blir fången, fastän jag är helt fri, men kommer jag någonsin orka med det här i längden? Kommer jag någon gång gå vidare och träffa någon ny påriktigt, eller kommer han öppna ögonen och se vem som egentligen har stått vid hans sida hela tiden?

och en gång, frågade han vad som var med mig, med en sån där bitter ton. Bittra toner gör att man aldrig vill berätta något, för det ger en känsla av att man är patetisk och att han inte är ett dugg intresserad av att lyssna. Han verkade heller inte ha tid till att lyssna. Så jag svarade snabbt, fick aldrig förklara mig, och sen var man dömd. O sen fick man en utskällning för att man inte hade berättat. Aja, nu ska jag sluta.


Jag är fortfarande väldigt trött av medicinen, det är helt sjukt. Jag hatar att ta medicinen. Den är äcklig.
Vad som är ännu äckligare är att min mormor berättade att hon en gång i tiden sade till mina morbröder att hon skulle slänga ut dem om dem kom hem med tuppkam. Jag, som älskar punk-kulturen och allt som har med 70-talets punktid att göra, sade att jag hade knappt en kommentar på det där. Faktum är att jag har väldigt många.
- Vad är det som gör att hon inte skulle släppa in sina egna söner om dem kom hem med en sån frisyr? Tuppkam är bara en av tusentals frisyrer.
- Frisyrer har ingenting med personligheten att göra, och oftast får man en ordentlig åsikt om en person när man har träffat på dens personlighet. Däremot kan man kommunicera med sina frisyrer, och tuppkammar brukar tillhöra punken. 
- Tuppkammar kan också förväxlas med skinheads. Punkare och skinheads förväxlas också. Men punkarna är anarkister och skinheads är nazister. Det är en jävla stor skillnad.
- Håret växer ut, så varför oroa sig?
- Slutpunkt: jag är jävligt stolt över att Johnny Rotten har kvar sin frisyr.

                                                                    

Ja, nu när vi ändå sitter här och pratar om tuppkammar och kommer in på punken så har jag bestämt mig för att avslöja -eller snarare berätta- saker om mig sjlv varje gång jag skriver om ett ämne som ligger mig kärt -på något sätt.
2002 började jag lyssna på Sum 41, efter att ha sett reklam för deras skiva Does this look infected? på tv. Jag lyssnade på dem i flera år och detta ledde till band som Green Day. Det ledde mig något år senare till att utforska musikhistoria ännu mer än Elvis uppfann rock n roll. När många lyssnade på pop/punk/skate (för att sammanfatta denna namnlösa genren) blev det många diskussioner om man får lov att kalla dem punkrock eller inte. För punk är ju en genre, som egentligen heter punkrock. Punken kommer från rocken, och från punken har många andra genres skapats -som goth, hardcore o methal. Aja, back to the subject som man säger. Detta ledde mig till band som Sex Pistols, the Clash och Ebba Grön. Efter att ha börjat lyssna konstant på Ebba Grön blev det mer efterforskningar på den svenska punken, genom att läsa boken Svensk punk -77 -82. Vi vet allihop att punken dog. Bandnamn som Attentat, Kriminella gitarrer, KSMB, Docent Död (Docenterna), Grisen skriker och Tant strul dök upp. Punken har mycket att säga, men framför allt skapades den för att höja anarkisternas röst kan man säga. Anarkism innebär laglöshet, men tankarna om anarkismen inom punken är finare än så. På 70-talet gjorde man sina egna kläder, för att inte vara som alla andra. Det handlade om att samhället klädde upp en genom modet, och att man skulle vara sig själv och stå för det. Man skulle inte bry sig om vad andra tyckte och tänkte. Många kallar även Ramones för punk, men jag anser att deras texter inte är tillräckligt politiska för att de ska räknas som det. Visst, svensk punk är inte heller alltid politisk -som trallpunk- men mycket handlar om samhället. Mycket av den svenska punken är inspirerad av den brittiska. Sex Pistols är politiska (Anarchy in the UK) och Ebba Grön likaså (Die Mauer och Vad ska du bli?). Många punkband inspirerades av kalla kriget textmässigt. Det har Thåström visat även i sina senare texter. Punken har inspirerat många och tillfört oerhört mycket i världens musikhistoria. Men det är synd att inte alla förstår sig på den.
Varför ligger punken mig så kärt?
Jo, jag är uppväxt i ett litet samhälle i en liten stad där allting handlar om att allting ska vara jättefint och jättebra. Det är en stor tragedi om folk skiljer sig, och så fort något händer vet alla om det fem sekunder senare. På Nya sofieberg tävlar man om vem som är först med att fixa trädgården inför våren/sommaren, men även vem som har snyggast uteplats. Priset på huset är också viktigt såklart. På Kärleken renoverar man om sitt kök om grannen gör det. Allting är falskt. Kärleken tillför världen falskhet. Trots att man inte tycker om personer umgås man med dem, för man vågar inte göra annat. Trots att personen trakasserar dig vill du vara med henne eftersom hon är skolans coolaste (men även bitchigaste och slampigaste) varelse. Sällan vågade någon stå upp för den här människan. Men jag gjorde. Punken handlar om att vara sig själv. Den inger mycket styrka. och jag blir ganska trött på folk som inte vågar vara sig själva.
När jag var fjorton år kallade jag mig själv anarkist. Anarkism har bra tankar, det är helhylle liberalt!, men nej, jag är inte anarkist. Jag kan önska att jag var det, men ett samhälle fungerar inte utan lagar. Men med lagar kommer vi aldrig  vara fria.

Nu ska jag nog ta och gå ut och fotografera lite, eftersom det regnar ute och det kan bli bra bilder!
Sen blir det nog inte mer uppdaterat här innan vi far till London, tyvärr. Kanske, men då blir det nog bara en packlista eller liknande. Pop på!