Detta jävla bloggbyte

..hatar ni och det vet ju jag!
Men jag får inga kommentarer här atm för ni suuuuger!
Och jag ska fkatiskt prova glife nu eftersom deras sida är så oerhört clean!
så ja gfinns på glife.se/mahlin ett tag framöver! kanske återvänder jag hit!

Shake that ass for me toyboy!

Grannarna stökar runt, kliver runt som elefanter och blir hjärndöda av deras hjärndöda musik och deras fjuttiga alkohol. Jag tycker synd om dem. Eller nej, förlåt, det gör jag inte. Jag tycker synd om mig själv som måste stå ut med denna hjärndöda musik som är uppbyggd på en elektronisk bas i FL studio. Jag tycker synd om mig själv som måste stå ut med små wannabe-straight-killar som sjunger som Basshunter. Jag tycker verkligen verkligen synd om mig själv som måste stå ut med fjortisdunk och Eminems meningslösa låt Shake that ass for me.

Jag orkar heller inte lyssna på "DU GÖR DET INTE!" som verkar vara en uppmaning från Joakim till en fjolla att inte röra musikstationen. Usch och fy.

Födelsedagsbarnet Jäspär var här ikväll. Vi spelade gitarr och bas, såg Nelson Mendelas födelsedagsfirande (där jag kunde ha varit om jag inte hade åkt hem!), såg på någon film på Canal + o drack ur de två flaskorna med det lilla alkohol jag hade. O så cola och chips förståss. Dessutom bråkade vi om mitt täcke!

För första gången på lång tid fick jag känna smaken av rök och nikotin. O så kände man det där lugnet sträva genom en.

Jag har då också upptäckt att många stöter på mig och vill ha sex med mig. Det är kind of scary you know!

Jag har inte så mycket mer att säga än att jag är hungrig, grannarnas musik suger, NI suger för ni kommenterar såå jääävla dåligt, jag önskar att jag var full, jag önskar jag var i hans famn på riktigt o jag hoppas ni får en god jävla natt allhiop.


pop på

Om vi inte gör revolution nu kommer vi gå under

Fra-lagen. Finns det någon mer idiotisk lag än Fra-lagen?
Nej. Eller jo, kanske en. Den lag som säger att det inte är tillåtet att kasta bort pengar i Sverige är minst lika idiotisk. Men Fra-lagen. Varje gång jag hör "FRA" suckar jag och aggression, irritation och frustration växer inom mig. Fra-lagen innebär -som vi alla vet- att alla elektronisk kommunikation som går ut genom landet, och till landet, överbevakas av spionerna FRA. De ska också söka på ord som Atombomb, terrorist osv och kommer läsa igenom mejl som innehåller dessa ord. För bara för att man råkar använda dessa ord i sin mejl är man ju terrorist. Dessutom tror jag inte att terrorister skriver i sina mejl att de är terrorister, de berättar inte om atombomber osv. De är väl inte dumma? Det är klart de kodar allt de skriver! Och terrorister är nog smarta, eftersom de vet hur man sätter ihop bomber, hur man hotar och hetsar folk, så de använder nog inte ord som "atombomb."
Fra-lagen innebär alltså att staten ska spionera på alla svenska medborgare -utan att ens behöva misstänka kriminalitet. Detta bevisar att staten har fått ett större kontrollbehov, känner sig på något sätt i underläge och måste ta kontroll över svenska folket. Men Fra-lagen innebär också en kräkning av vår integritet och anonymitet. Visst, har vi inget att dölja så ska det inte vara en så stor deal om vi blir avlyssnade. Men visst vill alla ha ett privatliv? Visst vill alla att ens telefonsamtal ska bestå av två lyssnare, och inte tre eller mer? Det finns ju andra privata saker som inte handlar om atombomber, stölder, våldtäkter eller mord, utan även om familjen, kärleken osv. Jag, som har en syster som flyttar till Australien om några dar, kommer bli avlyssnad varje gång jag pratar med henne. Innebär kontakt med utlandet terrorism? Nej! Innebär kontrakt med utlandet kriminalitet över huvudet taget? Absolut inte!
Fra-lagen är bara ett av många steg mot diktatur. Det första våra kära politiker valde att göra, var att vara själviska och inte låta folket rösta om det. Detta är ett annat bevis på rädsla för folket, för inte vill dem veta vad vi tycker eftersom de redan vet att vi inte vill vara bevakade! I skolorna pratas om hur stolta vi ska vara över vår demokrati i Sverige. Ja, visst, vi är ett av världens största demokratiska länder men inte fan kommer vi vara en demokrati länge till om det fortsätter så här. Anledningen till varför vi unga reagerar är för att de flesta av oss är liberaler. Är det konstigt att vi vill leva i frihet? Är det konstigt att vi reagerar när staten stänger in oss i en liten värld om det ska spioneras på oss?
När beslutet om att enbart politikerna skulle rösta om Fra-lagen togs makten ifrån oss. För några år sedan fick vi rösta om Euron, och självklart handlar alla röstningar om folket! Men vad är viktigast om att få rösta om? Euron eller Fra-lagen? Jo, FRA! I alla fall. Det var indirekt demokrati, då våra politiker som vi har valt har fått rösta (men inte behöver man hålla med sitt parti på alla punkter, eller hur?). Makten togs ifrån oss, vilket är ett steg mot diktatur, att det ska spioneras på oss är ännu ett steg mot diktatur. Spioneringen är kontroll från staten på medborgarna vilket öppnar för ännu fler steg mot diktatur. Spioneringen kan innebära att det blir mer övervakningskameror på privata platser, kanske anser politikerna att vi ska ha övervakningskameror i våra hem!? Till slut kanske det blir mer kontroll av media, vilket kommer leda till censur och propaganda vilket i sin tur kommer leda till att media inte längre är oberoende av staten. kanske blir det självaste statsministern som skriver tidningarna?

Ja, jag överdriver men vi kommer bli ett land styrt av en stor diktatorisk ledning -som vill kalla sig demokrater- om vi inte gör revolution. Vi är ungdomen, revolutionen är ungdomen och bara vi vet hur vi vill leva. Det sägs att vi är framtiden och då är det vi som ska visa de 60 åriga politikerna hur landet ska styras och itne tvärtom.


tack för mig.


London

Nu är man hemma från London! Och så här var det där:

Dag ett:
Vakna, packa, äta, bil, flyg, tåg, underground, hostel, mat. Så kan man beskriva min dag i helhet. Jag gick upp vid 05:00 (och hade knappt sovit något alls), åt knäckebröd och hoppades på att få slippa spy. Magen mådde inte bra. Eftersom jag inte hade packat (och det var inte för att jag är lat utan för att mina kläder inte var torra), fick jag springa runt i huset för att hitta in ägodelar. Den här resan skulle vi inte ha med oss mycket bagage alls, vilket innebär att vi (jag o mor) delar resväska. I handbage brukar jag alltid ha, smink, hårborstar, hårspray, mobil, kamera, plånbok, pass osv.  Men inte får man ha kosmetika på flyget inte! (Hååårspray!). Och hårsprayet fick såklart inte plats i resväskan. Jag är separerad från hårsprayet. stackars mig.

När vi hade landat i London (efter min första flygtur på två år som var full av never) och tagit oss till centrum, skulle vi fixa tunnelbanekort och sånt. För service fick man stå i en gigantiskt lång kö som vi absolut inte ville stå i. Så vi försökte få ihop mynt (dessa jävla mynt) till att köpa ett Oyster i maskinen. När vi väl hade fått ihop mynt och ska handla ur maskinen går den sönder! Så självklart fick min mor stå i kö i alla fall. och när hon stod där i kö kom det in en hel safari på undergroundstationen. Eller ja, man skulle kunna tro det i alla fall. Killar klädda i lejondräkter och tjejer klädda i enbart string (och förhoppningsvis bh, samtidigt som de var klädda i någon sorts kroppsmålning. Safari? Ja, eftersom de var målade som djur som lever på savannen. Från zebror till hyenor! Och detta var reklam för en festival! (zoothousand8.com). Lite svårt att förstå hur djur går ihop med en festival.

Aja, nu ligger jag i sängen på vandrarhemmet väldifgt nära Hyde park. Innan åkte vi till Oxford circus för att möta Em + Emelie. Min syser är dock full av egoism och erbjuder att vi ska äta på Prets -ett ställe som HOn tycker om. På Prets kan man äta wraps, pasta och mackor, och chips. Men jag ville ha något ordentligt och ville inte äta där. Emma blev såklart sur och valde att äta där själv. Vad jag vill komma fram till är att hon kunde få liknande saker på en restaurang, men det jag ville äta kunde jag såklart inte få på prets. Därför gick jag o mor till Coffee UNO, där jag åt en Margaretha med vitlöksbröd och drack en kall cola. Mat har aldrig smakat så gott i min mun i hela mitt li.

Och jag saknar och det för ont. Jag undrar om jag kommer överleva.

Och helt patetiskt väntar jag på att någon ska ringa (på att Han ska ringa) men det är helt förgäves. Ett samtal har jag inte råd med.

Btw, när vi skulle in o äta på ett café idag uppkom följande dialog:
"Are you from france?"
"No, we're from sweden"
"Oh"
"I know Fredrik Ljungberg!"
"We're from the same city as him"
*jealous face*



Dag två var vi i Hyde Park och hade en liten picnic (cola och cheese nachos!) o jag minns faktiskt inte resten av dagen. På morgonen fick jag en mans kort!
Dag tre åt vi middag på Garfields 12:00 i Oxford Circus, sedan blev det att försöka hitta något plagg bland tusentals på Topshop medan mamma gjorde en dubbeldäckar-tur. Jag hittade en klänning som dock var lite för dyr för att inte sitta så snygg som den bör göra. Sen tog vi oss till Picadilly circus, där jag o Emma gjorde Henna-tatueringar. På kvällen åt vi på något pancakes-kaffé.
Dag fyra blev det hemresa.

Vad har jag då köpt i London? Tyvärr måste jag göra er besvikna genom att säga att jag inte köpte några kläder. Det blev faktiskt en hel del godis! Jelly beans och några klubbor. När man ser godiset märker man att det inte är särskilt svårt att förstå vart J K Rowling har fått sin fantasi ifrån. Jag har också köpt en hel del musik. Vi hittade en musikaffär vid Picadilly circus. Det blev en Keane-skiva, en Sex Pistols-dvd (om historien bakom bandet), och tidningen Mojo (där det finns en jätteintervju med Pistols). O så blev det en Henna-tatuering med! Tyvärr har den inte blivit så brun som jag ville att den skulle bli.

Vad har jag träffat för folk? Jo, vi bodde i ett sex bädds-rum på ett hostel, vilket gör att vi skulle bo med massa andra. Det första vi upptäckte i vårt rum var kalsonger, så tankarna blev "jaha.. män.. vart kommer dem ifrån?". Självklart började jag snoka lite, hittade en tidning och insåg att dem kunde antingen vara från Holland eller Turkiet. Det visade sig att dem var från Turkiet, varav enbart en av dem pratade engelska. Men dem lämnade dagen därpå. Så istället kom det en brasilanare/libanes (han bor i både brasilien och libanon), en jordanier och två svenska tjejer. Alla var trevliga. Brasilanaren frågade om jag hade hört talas om Basshunter, o min första reaktion blev "I HATE HIM!". HAHA. Svenskarna och jordanien lämnade dock rummet nästa dag. Istället kom det en amerikan -från kalifornien- som vi började prata mycket med. Det visade sig att han var lärare och kunde väldigt många språk; franska, spanska, hebreiska, italienska och japanska. Vi började prata om musik och så kom han in på att han gör hip hop. Men han sjunger in om ho's och candyshops, utan han gör 'positive hip hop'. Så nu ska vi ha en intervju över mejl.

Aja, hemresan gick bra fastän jag var sjuukt trött. Bilder kan ses på http://popapanda.bilddagboken.se
Kanske läggs det upp några här senare.

Pop på

Paranoia och tuppkammar

Självklart har han rätt som vanligt. Han har alltid rätt. Hans logik hänger ihop med min. Allting är en självklarhet. Vi är inte mer än vänner, har aldrig varit och kommer aldrig bli. Vi är bara väldigt bra på att få varann i säng.

Jag har slutat vara paranoid nu. Jag måste bara se allting klart, för annars blir det trassel och då blir jag blind och jobbig. Man kan säga att jag fick en utskällning för att ha skickat sms, liksom ett tillrättavisande. Vi har ingen framtid skriven men vi håller i en ouppmålad karta, men vi ska ändå följa dina vägar.

Jag kan ställa mig i ett helt vitt rum på en kvadratmeter, varav en av väggarna är klädda med en sån där spegel som egentligen inte är en spegel. För folk iakttar mig. Och jag kan skrika ut det jag egentligen vill skrika. Men aldrig kommer jag få förmedla mina känslor. Jag blir fången, fastän jag är helt fri, men kommer jag någonsin orka med det här i längden? Kommer jag någon gång gå vidare och träffa någon ny påriktigt, eller kommer han öppna ögonen och se vem som egentligen har stått vid hans sida hela tiden?

och en gång, frågade han vad som var med mig, med en sån där bitter ton. Bittra toner gör att man aldrig vill berätta något, för det ger en känsla av att man är patetisk och att han inte är ett dugg intresserad av att lyssna. Han verkade heller inte ha tid till att lyssna. Så jag svarade snabbt, fick aldrig förklara mig, och sen var man dömd. O sen fick man en utskällning för att man inte hade berättat. Aja, nu ska jag sluta.


Jag är fortfarande väldigt trött av medicinen, det är helt sjukt. Jag hatar att ta medicinen. Den är äcklig.
Vad som är ännu äckligare är att min mormor berättade att hon en gång i tiden sade till mina morbröder att hon skulle slänga ut dem om dem kom hem med tuppkam. Jag, som älskar punk-kulturen och allt som har med 70-talets punktid att göra, sade att jag hade knappt en kommentar på det där. Faktum är att jag har väldigt många.
- Vad är det som gör att hon inte skulle släppa in sina egna söner om dem kom hem med en sån frisyr? Tuppkam är bara en av tusentals frisyrer.
- Frisyrer har ingenting med personligheten att göra, och oftast får man en ordentlig åsikt om en person när man har träffat på dens personlighet. Däremot kan man kommunicera med sina frisyrer, och tuppkammar brukar tillhöra punken. 
- Tuppkammar kan också förväxlas med skinheads. Punkare och skinheads förväxlas också. Men punkarna är anarkister och skinheads är nazister. Det är en jävla stor skillnad.
- Håret växer ut, så varför oroa sig?
- Slutpunkt: jag är jävligt stolt över att Johnny Rotten har kvar sin frisyr.

                                                                    

Ja, nu när vi ändå sitter här och pratar om tuppkammar och kommer in på punken så har jag bestämt mig för att avslöja -eller snarare berätta- saker om mig sjlv varje gång jag skriver om ett ämne som ligger mig kärt -på något sätt.
2002 började jag lyssna på Sum 41, efter att ha sett reklam för deras skiva Does this look infected? på tv. Jag lyssnade på dem i flera år och detta ledde till band som Green Day. Det ledde mig något år senare till att utforska musikhistoria ännu mer än Elvis uppfann rock n roll. När många lyssnade på pop/punk/skate (för att sammanfatta denna namnlösa genren) blev det många diskussioner om man får lov att kalla dem punkrock eller inte. För punk är ju en genre, som egentligen heter punkrock. Punken kommer från rocken, och från punken har många andra genres skapats -som goth, hardcore o methal. Aja, back to the subject som man säger. Detta ledde mig till band som Sex Pistols, the Clash och Ebba Grön. Efter att ha börjat lyssna konstant på Ebba Grön blev det mer efterforskningar på den svenska punken, genom att läsa boken Svensk punk -77 -82. Vi vet allihop att punken dog. Bandnamn som Attentat, Kriminella gitarrer, KSMB, Docent Död (Docenterna), Grisen skriker och Tant strul dök upp. Punken har mycket att säga, men framför allt skapades den för att höja anarkisternas röst kan man säga. Anarkism innebär laglöshet, men tankarna om anarkismen inom punken är finare än så. På 70-talet gjorde man sina egna kläder, för att inte vara som alla andra. Det handlade om att samhället klädde upp en genom modet, och att man skulle vara sig själv och stå för det. Man skulle inte bry sig om vad andra tyckte och tänkte. Många kallar även Ramones för punk, men jag anser att deras texter inte är tillräckligt politiska för att de ska räknas som det. Visst, svensk punk är inte heller alltid politisk -som trallpunk- men mycket handlar om samhället. Mycket av den svenska punken är inspirerad av den brittiska. Sex Pistols är politiska (Anarchy in the UK) och Ebba Grön likaså (Die Mauer och Vad ska du bli?). Många punkband inspirerades av kalla kriget textmässigt. Det har Thåström visat även i sina senare texter. Punken har inspirerat många och tillfört oerhört mycket i världens musikhistoria. Men det är synd att inte alla förstår sig på den.
Varför ligger punken mig så kärt?
Jo, jag är uppväxt i ett litet samhälle i en liten stad där allting handlar om att allting ska vara jättefint och jättebra. Det är en stor tragedi om folk skiljer sig, och så fort något händer vet alla om det fem sekunder senare. På Nya sofieberg tävlar man om vem som är först med att fixa trädgården inför våren/sommaren, men även vem som har snyggast uteplats. Priset på huset är också viktigt såklart. På Kärleken renoverar man om sitt kök om grannen gör det. Allting är falskt. Kärleken tillför världen falskhet. Trots att man inte tycker om personer umgås man med dem, för man vågar inte göra annat. Trots att personen trakasserar dig vill du vara med henne eftersom hon är skolans coolaste (men även bitchigaste och slampigaste) varelse. Sällan vågade någon stå upp för den här människan. Men jag gjorde. Punken handlar om att vara sig själv. Den inger mycket styrka. och jag blir ganska trött på folk som inte vågar vara sig själva.
När jag var fjorton år kallade jag mig själv anarkist. Anarkism har bra tankar, det är helhylle liberalt!, men nej, jag är inte anarkist. Jag kan önska att jag var det, men ett samhälle fungerar inte utan lagar. Men med lagar kommer vi aldrig  vara fria.

Nu ska jag nog ta och gå ut och fotografera lite, eftersom det regnar ute och det kan bli bra bilder!
Sen blir det nog inte mer uppdaterat här innan vi far till London, tyvärr. Kanske, men då blir det nog bara en packlista eller liknande. Pop på!


Helt ur balans.

Åh doktor, kan du ge mig någonting så att jag blir sjuk?

Det är kallt här idag, fastän jag känner mig febervarm och oerhört trött. Jag tror det är medicinen jag tar som gör mig så här trött. Jag skulle kunna sätta mig och lyssna på 'Faller' på repeat nu men min moder pratar i telefon på mitt rum så jag får inte störa. Winnerbäcks röst är bra när man är sentimental.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig, men jag bröt ihop. Jag stängde av datorn inatt, lade mig i sängen och bara bröt ihop. Jag föll. och när vi faller, faller vi hårt. Det var länge sen det var så, ett år, och då visste jag varför. Jag kämpade för någon som aldrig kämpade tillbaka, och hela världen brast. För vi alla lever i våra egna världar -sällan lever vi i samma- och mitt liv hade fått en huvudperson som inte längre ville vara där. Jag har byggt upp mycket, men mycket har även rasat, sen dess. Och en person får mig att tänka paranoida tankar pga min osäkerhet för vad jag är i den personens ögon. Jag vet inte vad det är vi har o jag vet inte vart gränserna går. Jag är rädd för att göra ett enda litet snedsteg, vad jag än gör. Jag är ingen osäker person -jag tvivlar aldrig på mig själv, däremot på vad jag gör. Jag tänker alltid på konsekvenser av handlinar. Många säger att jag tänker för mycket, men ibland behövs det faktiskt tänkas. Det är bara när jag blir fullkomligt full av känslor så att det dryper över som det inte är bra att ha en hjärna. Några röster säger att jag inte bör fortsätta så här, en annan röst säger att det är värt en chans, och rädslan stoppar mig nu.

Jag vet inte vad för rättigheter jag har att begära vissa saker, jag vet inte hur öppen jag kan vara, jag vet inte när jag går för långt så jag vet eller inte när jag ska backa.

På måndag åker jag till London, så då slipper han mig.

Fotoblogg

Nu har jag skaffat en fotoblogg - CANDYSTORE. Den hittas på Candystore.blogg.se

Dessutom har jag upptäckt att man inte kan kommentera mina inlägg när det står popapanda.3w.se i läsaren. Ändra då url:en till chewingpop.blogg.se

pop på

uppmärksamhetsbehov.

Jag vill inte att det ska vara som så, att det enda sättet att få uppmärksamhet är genom att man berättar att man ska byta om. Men det är så. O det gör ont.

o jag vet inte om jag kommer orka det här.

Små grodorna små grodorna är äckliga att se...

Nu är snart midsommar slut. Sköööönt. Vi har haft gäster här sen fyra. Grillning blev det som sagt, men tyvärr blev det att sitta inne eftersom det började regna! Jävla väder. Jag är trött -antagligen är det medicinen som jag käkar (fyra tabletter dagligen)- eftersom jag sjunker ihop. Å andra sidan kunde jag knappt sova inatt, o jag enbart upp i morse för att jag hörde att alla andra var uppe. O jag är sjukt uttråkad nu. Jag har ätit så oerhört mycket mat att jag spricker.

Det var en groda i vår pool idag. Jag skrek. Jag minns när jag och Tobbe var på väg mot statoil för två år sen.
"Det är säkert massa grodor ute..." -jag
"Nejdå, dem ligger i skogen.." - T
Några få meter och någon minut senare hör man en Mahlin yla. Varför? Jo, meningen var att jag skulle skrika men jag hade ont i halsen och hela rösten hakade upp sig. Så istället för att skrika blev det att yla. Det låg en groda framför mina fötter, si så där 23:00 en sommarkväll. Så idag, när grodan låg där i poolen och sjönk till botten, var jag tvungen att sms Tobbe.

"Det är en groda i min pool!"
Svar: Jaså? :P har du pool? Får jag bada där? Spara grodan :)
"Haha, ja du får bada där om du vill. Nej, den ska dö!"
Svar. Nej, släpp ut den nånstans istället :(
"Haha nej, den ska dö"

O så ringde han. Rösten jag har undvikit och inte hört av på flera månader ringde. Han firade midsommar på någon camping, med Pod (och massa tjejer som han inte ville prata om). Men vi pratade, som vanligt. O det var nog bra, tror jag.

Och nu är jag så oerhört trött, o jag vill verkligen skriva om allt o inget. Jag är fortfarande smått besviken på att ingen åkte hit idag. Jag må vara sjuk, men jag smittas inte. Men jag läste Daynas senaste blogginlägg igår, o det berörde lite. Okej, inte bara lite, en hel del.

O jag är jätteglad över att ha er. O ni vet vilka ni är.



O jag önskar jag var påverkad.

Walls of glass

När jag satt och skrev det tidigare inlägget skickade ingen annan än Sarah (som jag inte har hört från på välidgt länge) en länk som innehöll texten "animalrights". Jag som är djurvän ville självklart kolla. Efter att ha ha kollat lite på vad länken har att erbjuda tror jag att min aptit kan vara förstörd. Jag såg nämligen bilder på en upp-o-nervänd gris som hände i taket, och som brann! och det blir grillat idag. Jag vet inte om jag ska skriva MUMS ironiskt eller inte.

Aja, ni alla borde ta er en titt. Klicka här.
Jag varnar också för er som är känsliga, men ni bör också faktiskt se det här.


Midsommar

Ja, idag är det midsommar, eller "ett-år-sen-vi-kollade-på-jackass-och-åt-glasspizza"-dagen som Sophie säger.
Det är stressigt och alla har damp, jag har inte fått sminka mig än, min syster ger dåliga kommentarer och snart kommer gästerna.

Det är även två år sen jag firade midsommar med tobbe. Det var mys.

Aja, blir mer uppdatering om midsommar sen. Pop på!

SMS till mitt före detta älskade.

Jag tror att du fortfarande älskar mig, men du vill inte för det gör ont. Jocke jag tänker aldrig lägga mig ner o be om förlåtelse för vad jag gjorde. Det var fel mot dig, det vet jag. Men det gör mig inte till idiot. Att du var helt off mot mig, och inte ens kunde ringa mig när jag var i sthlm gör dig till en idiot
Att du skriver tusentals dikter som till o med är bra gör dig till en idiot för till slut blir det bara patetiskt. Du tror att du kan köra med mig som du vill, kasta ur dig hur mkt skit som helst, men det kan du inte.Din reaktion är förståelig men inte ditt sätt att hantera saker. Du sa att jag rymde, men du gör likaså. Du tror att du är stark, men jag vet att du inte är det. Jag vet om dina akoholproblem som du gärna förnekar. Du dricker hela tiden, skulle det inte ha varit bra om en av oss var nykter? Vem behöver hjälp här?
Du o jag skulle inte kunne leva ihop för jag vill inte mötas av en berusad blick. Du skulle lägga alla pengar på akoholen som du så jävla gärna måste ha. O vi skulle inte ha råd med att vara ett vi.




Disappointed in you.

Jag är besviken på mina kompisar som inte kommer hit imorgon och firar.
Och jag hatar att vara sjuk. och jag är också besviken på att ni är så oerhört dåliga på att kommentera!

och ja, bloggen har en ny layout. Jag tackar Becca för hjälpen.<3

Stockholm

Ja, här sitter jag med min sjukdom och är jättetrött. Jättekul att vara sjuk, not. Jag sitter också och lyssnar på Too big to handle, en låt jag och Elin skrev i augusti förra året. Sophie har kompat och spelat in. And it's good.

Torsdag 12 juni

På Torsdagen vaknade jag vid fem, för att gå upp och vakna till, hinna packa lite och så utan att vara full av stress. Sophie snoozade. Vid halv sju körde mamma oss till KBA, så att vi hann med tåget mot GBG. Där åt vi frukost på Espresso house, eller ja, frukost och frukost... Frukost innebär här för mig en stor bulle och en liten varm choklad (med grädde och marshmallows... mums). Precis efter att jag låtit orden "Jag har druckit för mycket av det här" komma utanför mina läppar, råkar jag stöta till chokladen så att den hälls ut över hela golvet. Pinsamt pinsamt! Som tur var överlevde både jag och Sophie chokladen. Hennes skor skadades dock lite, men omkom inte. Efter att ha fått hjälp av den vänliga personalen att torka upp den spillda chokladen blev det brått mot tåget. Och usch, hata att sitta på tåg i fem timmar. Men vi överlevde! Lite skratt blev det pga den tant som står i bistron -och som pratade i speakern om vad som finns till försäljning och alla erbjudanden o blabla- som verkligen verkligen betonade R. "Frrrrukt". Haha!

Väl framme i den jättestora staden var vi duktiga och köpte tre dygns-SL-kort (de här är väldigt smarta till så lågt pris, 120 kr!) och tog oss till vandrarhemmet Rygerfjord. Dit tog vi tunnelbana (läskigt), hållplats Mariatorget. Sen var det bara att gå och gå och gå. Okej, det tog kanske 10 minuter för oss att ta oss dit. Hos Rygerfjord fick vi bo i rum 122, varav där lämnade vi våra saker och valde ut de viktigaste att ta med oss; kamera, mobil och plånbok. Vi gick mot gamla stan, där det blev massa fotograferande av gamla, trånga gator och lukten av nygjorda våfflor följde oss överallt. Till slut hamnade vi vid slottet som vaktades av en flörtnisse. Nej, men han ville nog ha oss. Han log mot oss. När jag såg slottet insåg jag att det måste vara jävligt komplicerat att bygga slott -även om Sveriges slott är nog det fulaste som finns- men väggarna är ju klädda av statyer (typ). Det är vackert.  Oskar hörde av sig och sa att han var på väg, att han befann sig mot riksdagen (svar; jaha, vart ligger det?). Men han hittade oss, och han hade med sig både prinsen och den svarta djävulen med sig till oss. Och Sophie tjatade om att få köpa tuggummi.

Oskar tog med oss på en stor guide genom Stockholm -det känns som om vi har korsat hela stan. Han visade sitt jobb, vart Palme dog, vart man kan köpa Pocky, erotikaffärer o hela köret. Senare på kvällen åkte vi till hans andra hem i Sundbyberg och såg V for Vendetta. Sophie somnade nästan i soffan. Det var mys.

     

Fredag 13 juni

Vad finns det att säga om Fredagen då?
Efter att ha spenderat en lång första-dagen-i-Stockholm-dag och kvällen i Sundbyberg sov vi nog ut ganska länge. Det blev frukost på Sophies café, som vi fick leta efter ett bra tag för att hitta. Men vi hittade det, och det blev att betala 40 kronor var för frukost. Jag beställde varm choklad och ostmacka. God frukost, god choklad. Som avslut tänkte jag tända en cigg, men en övre makt har något emot mig. Ännu en gång spillde jag ut varm choklad! Rakt ut över min vita, ekologiska, älskade tröja! Jag blev ledsen. Så det blev att ta sig till vandrarhemmet igen och byta kläder, sms:a Lucas och fråga om kan tvätta åt en (men han svarade aldrig, och senare visade det sig att han inte kunde det). Så snart jag hade bytt kläder, och plattat håret och allt det där, for vi in mot staden. Där blev det shopping; en kakburk till Lucas, ett par cheap mondays (som några dagar senare skulle komma på 50 %s-rean. Kul.), rostat majs och lite sånt. Sedan tog vi och satte oss på Åhlens för att äta. Taco-buffé. Eftersom det är strejk på båtarna mot Djurgården fick Oskar hjälpa oss att komma till Gröna Lund. Varken jag eller Sophie hade varit där förut. Det blev inga åkpass eller biljetter, men en tur inne på spökhuset blev det. Jag tror det huset är lite större än Gasten, men Gasten är lätt roligare och mer värt. Oskar satt utanför, för han är för feg. Senare blev det att vänta, och vänta, och vänta på att Håkan ska börja. Det går att läsa om det här. På hemvägen blev det i alla fall att sjunga massa Håkan-låtar på bussen.

   

Lördag 14 juni

Vi fick inte sova ut. Vi skulle nämligen checka ut ur rummet senast 11, så vi gick upp 9 för att hinna. Vi valde ut en viss packning, satte de stora väskorna i vandrarhemmets bod och tog oss in till centralen. Frukost blev på ett café/bageri på Sergelstorg. Där inne fixade jag med kakburken och la i Maryland-kakor. Vi skulle nämligen åka till Södertälje och Järna. Hem till Lucas. Han träffade oss i stan, köpte dricka och medan vi väntade gick vi o köpte varsin flöjt. Varsin vit plastflöjt. Och Sophie spelade som fan på den. Det blev att åka hem till Lucas. Laga mat -tacos-, lyssna på musik, se på film och dricka lite. O så mys. Men inga chokladkyssar, för han åt nästan inga kakor.

Btw, på vägen med tåget från Södertälje till Järna blev det nästan en debatt på tåget. Vi alla tre hade fötterna på sätena framför, inte något konstigt med det eftersom de flesta brukar vilja ha lite fotstöd, eller hur? Men en gubbe sa åt Sophie och hon tog direkt ner fötterna. Han började beklaga sig över hur det är att behöva tvätta kläderna jämt och blablablahabla. Lucas o jag såg på varann och skrattade, och han börjar mummla något "..pollack...". Då fick gubben ännu ett utbrott och skulle berätta vart han kom ifrån, och fortsatte beklaga sig över fötter på säten. En tant började prata om att hon också brukade säga till, men att hon inte orkade. Andra folk började lägga sig i genom att säga "de har fattat nu, du behöver inte tjata!". Så ja, det blev nästan debatt. O jag bara skrattade.

Söndag 15 juni

Vi åkte hem till Stockholm, åt på Kungshallen (Kina-mat!), gick hela väggen från Slussen till Globen och träffade Oskar på kvällen. Mycket mer minns jag inte. JO, jag köpte en tröja på Weakday.

Måndag 16 juni.

Hemresa. Och en tant skrek på tåget för att hon inte kom av i Arboga ^^



BAJS

Det är inte lätt att försöka skriva om Stockholms-resan när mer än hälften av Sveriges riksdagsledamoter visar sig vara idioter. Från och med nu finns FRA-lagen, ett lagförslag svenska folket inte fick vara med och rösta om. O ja, jag är för frustrerad o irriterad för att kunna skriva om Sthlm. Det får bli imorgon. Dessutom har jag urinvägsinfektion.

Om

Min profilbild

RSS 2.0